Att undanhålla Jesus för judar är att agera antisemitiskt

Den 18–22 september 2023 genomförde Missionsprovinsen en pastoralkurs för prästkandidaten Sahar Sadlovsky Gold. I samband med undervisningspass i missiologi uppmärksammades aktuella frågeställningar om mission bland judar. Svenska kyrkan har arbetat med dessa frågor och nyligen har ett dokument reviderats och publicerats som samtalsunderlag: Guds vägar – judendom och kristendom (i länken finns dokumentet på svenska och engelska).

https://www.svenskakyrkan.se/guds-vagar---ett-inomkyrkligt-samtalsdokument

Gemensam läsning och reflektion över ämnet ledde till en debattartikel, som publicerades i tidningen Dagen den 4 oktober.

Jag, Sahar Sadlovsky Gold, är född och uppvuxen i en judisk familj i Tel Aviv. Som vuxen kom jag till tro på Jesus Kristus genom en mission som utgick från Immanuelkyrkan i Tel Aviv, en internationell församling uppburen av nordiska lutherska missionsorganisationer. Där kom jag också att träffa Maria från Sverige, som jag är gift med. Vi har döttrarna Thea och Adiel och bor i Tel Aviv.

Jag bedriver för närvarande kompletterande teologiska studier på distans vid Församlingsfakulteten i Göteborg

https://ffg.se

(FFG). Parallellt med studierna verkar jag i Tel Aviv för organisationen Jews for Jesus:

https://jewsforjesus.org

Jesus-troende judar som arbetar för att evangeliet om Jesus ska nå ut till det judiska folket. Organisationen ägnar sig inte åt församlingsplantering, men varje medarbetare bjuder in människor till kyrkan.

Jag har en vision om att det ska finnas en israelisk församling med evangelisk-luthersk bekännelse, där Guds ord förkunnas och sakramenten förvaltas i god apostolisk ordning för såväl judar som araber. Jag har därför begärt att få en prästkallelse prövad av Missionsprovinsens konsistorium, som godtagit mig som prästkandidat.

Missionsprovinsen arrangerade nyligen en pastoralkurs i Göteborg där vi i samtalen även berörde Svenska kyrkans dokument Guds vägar – judendom och kristendom,

https://www.svenskakyrkan.se/filer/1374643/Guds%20vägar_FINAL.pdf

inklusive den debattartikel om just detta dokument som biskop Susanne Rappmann och lektor Kamilla Skarström Hinojosa skrivit 

https://www.dagen.se/debatt/2023/09/24/kan-kristna-havda-sig-ha-ett-battre-forbund-med-gud-an-judarna/ i Dagen.

En fråga som väcktes när vi läste artikeln är om, när Rappmann och Skarström Hinojosa skriver att Svenska kyrkan tar avstånd från ”den hårda formen” av ersättningsteologi som ”utgörs av tankemodeller som hävdar att judar måste konvertera till kristendomen” – menar de då att Svenska kyrkan anser att judar inte behöver ta emot Jesus som sin personlige Frälsare?

Här önskar vi ett tydligt klarläggande. För detta att evangelium om Jesus måste predikas också för judar så att de kan bli frälsta är vår bergfasta övertygelse, och min, Sahars, egen bakgrund och erfarenhet kan kanske vara till hjälp för att reda ut några missuppfattningar som lätt leder hednakristnas tankar fel avseende judars behov av frälsning.

Dialogteologin utvecklades på grund av två fenomen: postmodernismen och Förintelsen. Efter upplysningen kom Västvärlden att präglas av relativism; att hävda den kristna trons exklusiva budskap om Jesus Kristus som enda vägen till frälsning, bedöms som arrogant och falskt. Dessvärre har många kristna anpassat sig och sökt vidsynta lösningar.

Västvärlden präglas också av dåligt samvete i förhållande till Förintelsen. Att i dagens läge konfrontera judar med budskapet omvändelse och tro bedöms vara stötande.

Därför blir dialogteologin ett lämpligt skydd i syfte att undvika judens möte med budskapet om Jesus, Messias. Detta är mycket tragiskt, eftersom det knappast finns något större antisemitiskt agerande än att undanhålla budskapet om Jesus för det judiska folket.

Under historiens gång, och i samband med Förintelsen, försökte människor döda judars kroppar, men tron att judar inte behöver möta Jesus – det vill säga att inte förkunna evangeliet för dem – leder till något ännu värre: att de går evigt förlorade (Joh 3:16).

Efter att aposteln Paulus i Romarbrevet kapitel 8 glatts över frälsningens underbara innehåll, inleds kapitel 9 med stor sorg. Varför? Han sörjde över att judarna inte har tagit emot välsignelsen i Jesus Kristus. Paulus sörjer eftersom hans landsmän, trots utväljelsen, missat det avgörande innehållet: evangeliets klimax om Jesus Kristus.

Romarbrevet förmedlar att ingen rättfärdiggörelse finns inför Gud bortsett från den som ges genom tron allena. Jesus är Vägen, Sanningen och Livet – det finns inget annat namn givet under himlen som förmedlar frälsning.

Tänk på Jesus, när han gråter över Jerusalems invånare. Han skulle agera som skådespelare om de verkligen inte behövde honom. Sett från min, Sahars, personliga infallsvinkel: Ett tänkande som inte inkluderar mission bland judar får som konsekvens – för mig – att ingen behöver berätta för mig om Jesus. Jag skadas och sörjer över konsekvenserna: Jag har ju lärt känna Honom, funnit Honom, ja, blivit funnen i Honom (Fil 3:8–10)!

Vi vill inte sticka under stol med att uppdraget är komplicerat på grund av polariseringen mellan judar och kristna. Icke desto mindre är mission bland judar viktig. Vi judar är, som martyren Stefanus sa, ett styvnackat folk och en upprorisk nation. Därför behöver den världsvida kyrkan följa aposteln Paulus undervisning som förmedlar evangelium i sanning och med kärlek. I hopp om att vi provoceras till avund (Rom 11:14) och anropar Herren Jesu namn för vår frälsning!

Efter att vi tillsammans samtalat om detta – inte helt enkla – ämne, är vi i Skriftens samlade ljus (inte minst genom Romarbrevet) övertygade om att samma angelägna vittnesbörd som aposteln Paulus hade gentemot sina landsmän gäller fortfarande:

” … mitt hjärtas önskan och min bön till Gud är att de skall bli räddade [ …] det är ingen skillnad på jude och grek; alla har samme Herre, och han ger av sin rikedom åt alla som åkallar honom. Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad” (Rom 10:1, 12–13).

Av Sahar Sadlovsky Gold, missionär och prästkandidat och Roland Gustafsson, biskop emeritus i Missionsprovinsen

Profilutskottet (PrU) är Missionsrådets särskilda kommitté för profilfrågor, bl a med uppgift att bevaka vad som händer i samtiden och vilka utmaningar Missionsprovinsen genom detta ställs inför. Från Missionsrådets protokoll i november 2020: 

Profilutskottets syfte är att verka för att det, genom Missionsprovinsen, i vårt land skall finnas en tydlig och hörd röst för biblisk kristendom. Utskottets uppdrag är att hitta former för detta syftes förverkligande, såväl genom inåtriktad som genom utåtriktad verksamhet.

Utskottet är redaktion för “Signerat”, som är tänkt att vara en form av ledarartiklar, ibland signerade av redaktionen och ibland signerade av författarna själva, inom eller utom utskottet. PrU består av, Adam Davidsson (lärare, musiker, Åstorp), Johanna Nygård (socionom, Uppsala), Elof Ängdahl (lärare, Nybro), Anders Alapää (präst, Korpilombolo), Bengt Birgersson (prost, Göteborg) och Roland Gustafsson (biskop emeritus, Halmstad).