I kjølvannet av Ekmanns konvertering

”Inte vill väl också ni gå bort?” – Jesus ställde den frågan till den inre kretsen av lärjungar. Många i den yttre kretsen av lärjungar hade tagit anstöt av Jesu tal om att äta hans kött. De fick nog för de stod inte ut med Jesu ord.

I kristenheten i Sverige idag är det många som ställer sig frågan ”hur länge kan jag vara kvar? Hur mycket mer ska jag stå ut med?” Men här handlar det inte om anstöt av Jesu ord utan det handlar om brist på Jesu ord och ett övermått av människors ord. I enskilda församlingar och samfund finns det grupper av Jesu lärjungar som känner sig mer och mer främmande för förkunnelse och gudstjänstformer. I sina dagliga böner frågar de: ”Herre, till vem skall vi gå?” De hungrar och törstar efter Guds rena och klara ord. De vill kunna vila i trygga ordningar och former som de vet har biblisk grund. De vill kunna känna tillit till ledare som är verkligt goda herdar. Vad de minst av allt vill är att de själva skall vara med och legitimera läror och ordningar som strider mot Guds ord. De vill inte heller leda andra vilse genom att själva finnas med där Guds ord motsägs.

Nu i Sverige är det alltså den inre kretsen av lärjungar som befinner sig i uppbrott just för att de inte vill bryta upp från Jesus. Vart ska de gå?

De här raderna skrivs dagen efter nyheten om att Ulf och Birgitta Ekman, Livets Ords grundare, har valt att bryta upp till den romersk-katolska kyrkan i Sverige. Ulf Ekman har sedan början av 1980-talet fått med sig 10.000-tals människor i Sverige och utomlands på en lång vandring i sökandet efter den fullödiga, bibliska församlingen. Många i Livets ord har brutit upp från andra kyrkor och samfund och ibland var dessa uppbrott förenade med smärtsamma splittringar av församlingar och familjer. Nu lämnar ”Moses” sitt folk och går ensam vidare.

Liknande exempel finns bland präster i Svenska kyrkan som framträder i andligt ledarskap, får människor med sig men okänt för många planerar de att konvertera så snart de går i pension. Förklaringen brukar vara ”men jag har ju egentligen alltid varit katolik. Jag har ju lärt ut allmänkyrklig tro”. Jo, men den romersk-katolska kyrkan lär att ingen kan bli salig utanför den kyrka som står under påvens ledarskap. Antingen bejakar man det eller inte. Här finns ingen glidande skala.

Men vad ska då en Jesu lärjunge ta sig till? Vart ska vi ta vägen? Vi behöver ju kyrka och församling för oss själva och våra barn. Petrus hade fått svaret klart för sig: ”Jesus har det eviga livets ord”. Vad Jesu lärjungar då och nu behöver är det ”eviga livets ord”. Detta ord tillhör Jesus och det handlar om Jesus. Detta ord har Jesus som författare, som utgivare och som sitt huvudsakliga innehåll. Det har ett bestämt innehåll som avgränsar det från människors ord.

Vad en kristen behöver idag är att ha tillgång till det eviga livets ord. I församlingar där detta ord saknas, därifrån behöver en kristen bryta upp. Där och när detta livets ord förkunnas och verkar i predikan och i sakrament behöver en kristen söka sig dit och sedan inte bryta upp utan troget vara kvar.
Det som ger det eviga livets ord dess oerhörda kvalitet är inte några kyrkliga ämbeten, hur vördnadsbjudande de än kan vara. Det är inte heller några andligt smorda profeters gåvor som tillför ordet dess frälsande kraft. Allra minst är det en av människotankar formad och påtvingad tolkningsmall som gör Jesu ord livgivande. Vart skall vi alltså gå?

Vi ska gå ditt där Bibelns tas emot som ord från Gud, sanna, klara och frälsande. Man märker om präster tar emot Bibeln som Jesu eget ord, när de inte går bort ifrån Jesus i sin tolkning av det utan vill hålla sig så nära Jesus som möjligt i förståelsen av hans ord. Dit där Guds ord predikas på ett sådant sätt får vi söka oss. Finns inte sådana församlingar i vår närhet får vi kalla på missionärer som både håller fast vid och gärna delar med sig av Guds ord. Då behöver vi inte gå bort utan då kommer Jesus istället till oss.

Men slitna andliga ledare, behöver de inte få vila i något större sammanhang och bli stärkta av någon de verkligen kan se upp till? Det finns bara en vi kan se upp till utan att någonsin bli svikna och besvikna. Det är Jesus! Han lovar att vara mitt ibland oss där minst två eller tre är församlade i hans namn. Utan det eviga livets ord är vi alla förlorade. Med det eviga livets ord har vi vunnit allt.

Fredrik Sidenvall, ansvarlig redaktør for Kyrka og Folk

Vidunderligst av alt på jord
er Jesu Kristi rike.
Dets herlighet er òg så stor
at den har ingen like.

Vel er det skjult som sjel og sinn,
men det er lett å kjenne,
som byen høyt på bergetind
det ses til verdens ende.

Dets gåte er et Guddoms-ord
som skaper hva det nevner,
som fyller dalene på jord
og høyene utjevner.

Med det innvies Jesu dåp,
velsignes Jesu beger,
av dåpen veller livets håp,
og kalken vederkveger.

Med det der skapes gode kår
for Herrens kjemper lave,
så de kan le av banesår
og springe over grave.

Med det der skapes vin av vann
og paradis av ørke,
med det der skapes lys om land,
mens verden går i mørke.

La høres kun det rop som går,
at riket er lagt øde;
Gud kroner like fullt dets år
Med fruktbarhet og grøde.

Dets glans går opp som aks i vang,
som vår i visne lunder,
ja, prektig som med fuglesang
Guds sol ved morgenstunder.

Det er den store konges glans,
Han som på korset døde,
for at med livets rosenkrans
ham jordens barn kan møte.

Og når han kommer i det blå
er kristnes kamp til ende;
hva troende i speilet så,
de salige skal kjenne.

Da riket er med solekår
Til syne og til stede
I evighetens gyllenår
med rett og fred og glede.

NFS Grundtvig 1829, 1853