Kaj Munks liv var ett drama

Jens Kristian Linge: Dramamanden. Kaj Munk

Fokal 2023. Forlagsgruppen Lohse

Innbundet, 173 sider

ISBN: 978-87-564-6493-2

Kaj Munk var utan tvekan en av Danmarks främsta dramatiker, kanske den främste. Hans liv var ett drama, från början till slutet. Han föddes i Maribo på Lolland, miste tidigt sina föräldrar och växte upp hos släktingar. Han var själv klen till hälsan, men visade från första början en glänsande begåvning och en enastående energi. Han blev en stor diktare redan som tonåring. Hans liv har också en inre dramatik. Hans fosterföräldrar var fromma väckelsekristna, men under studietiden påverkades han starkt av den tidens radikala liberalteologi. Han blev ändå präst och i sin uppgift som präst mognade han till en bekännande kristen, i synnerhet som förkunnare under den svåra ockupationstiden från 1940. Kaj Munks liv slutade med att han mördades av tyska agenter under ockupationen av Danmark.

Detta dramatiska liv har nu fått en inkännande skildring i boken Dramamanden Kaj Munk (Lohses forlag). Författare är Jens Kristian Lings. Han ger en grundlig presentation av Kaj Munk, som gör författaren levande för läsaren. Bland annat lyfter han fram vittnesbörd från Kaj Munks hem, t.ex. från barnens privatlärarinna. Danmark är ju frihetens land i Norden, där det är fullt möjligt att genomföra hemundervisning. Vad hon berättar om Kaj Munks spontanitet och frihet från all konvenans, är uppfriskande. En annan som kunde berätta om Kaj Munk, var hans ungdoms präst Oscar Geismar. Han fokuserar på Kaj Munks dråpliga humor och obekymrade inställning till konsekvenser. ”Kaj Munk förblev hela livet tolv år”, skrev Geismar.

Jens Kristian Lings reflekterar över Kajs Munks dramer. Det mest kända är Ordet, om den unga bondhustrun, som avlider men som väcks upp igen ifrån de döda. För Kaj Munk var miraklet en självklar del av den kristna tron. Denna oerhörda händelse sätter Kaj Munk in i en mycket vardaglig miljö och låter den vara omgiven av både tro och otro, förnumstighet och förnekelse. Detta drama har filmats två gånger, mest känd är Carl Th. Dreyers filmatisering.

Lings ser tre aspekter hos Munk. Först och främst är han diktaren. Inspirationen rör vid hans undermedvetna och väcker ur det gestalter och skeenden som lever sitt eget liv och bildar en ny värld. Men den nya världen – som bara finns som dikt – säger något om den värld där vi alla nu lever. Kaj Munks dramer är Spelet om Envar. En skådespelare bad en gång att Munk skulle skriva en roll åt honom. Diktaren svarade: ”Det kan jag visst göra, men då blir det något konstruerat och inte konst.” Verklig dikt kan man inte beställa, den måste födas och leva på sina egna villkor.

Kaj Munk är inte bara diktare, han kan också det dramatiska hantverket, det är den andra aspekten. Märkligt nog kunde han teaterns hantverk tidigt, redan som gymnasist. Den tredje aspekten är att Kaj Munk är präst. Hans dramer är inga predikningar, men när inspirationen rör vid hans undermedvetna vidrörs också prästen Kaj Munk.

Varför sände den ockupationens ledare Dr Werner Best sina lejda mördare till Kaj Munks prästgård i Vedersø? Svaret är: Därför att Kaj Munk älskade Danmark. För att förstå vad detta innebar måste man få blick för Danmarks tusenåriga kamp för att bevara sin identitet tätt invid gränsen till den väldiga tyska folkvärlden. Det var Kaj Munk som skrev den danska motståndsrörelsen nationalsång Den blå anemone.

Man hade under ockupationen försökt tysta honom genom spelförbud. Då cyklade han själv runt och läste upp sina dramer. Hans motståndsdrama Niels Ebbesen är ett av hans allra starkaste. Dessutom sändes Kaj Munks pjäser av Sveriges Radio. Radioteaterns chef var då Hjalmar Gullberg.

Lings presenterar också en rad bedömningar av Munks dramatik från några av den tidens främsta recensenter och skådespelare. En recensent skriver: ”Inför Kaj Munks drama vill jag inte bara lyfta på hatten, jag vill ta av mig skorna.” Så gör man när man är på helig mark. Kaj Munk var en stor teaterman. Han gav skådespelarna stora roller, för han tänkte och han kände själv stort.

Jens Kristian Lings bok kan få vem som helst att börja läsa Kaj Munks verk, att vilja se filmerna och att längta efter att få se hans dramer på scenen.

Christian Braw