Kyrka av få för de många
Bokanmeldelser Staten Moral Etikk Skapelsen Martin Luther Grundtvig Folkekirke Sekularisering Pluralisme Naturrett Lesslie Newbigin Koinonia Diakoni Martyrium
Forsiden til "Kirkens rolle i et pluralistisk samfund"
Detta blir särskilt påträngande i Danmark, där frågeställningen ligger i själva kyrkans namn, Folkekirken. Jeppe Bach Nikolajsen bearbetar tillsammans med några medförfattare dessa frågor i boken Kirkens rolle i et pluralistisk samfund (Kolon Forlag). Jeppe Bach Nikolajsen är lektor vid Menighedsfakultetet i Århus och adjungerad professor vid Menighetsfakulteten i Oslo.
Att samhället är pluralistiskt visar sig t.ex. i att det utövas olika religioner utan att religionstillhörigheten påverkar medborgarens relation till staten. Pluralismen omfattar också moralen. Medborgarna kan leva i olikartade relationer utan att relationen till staten påverkas. Staten påverkar varken utövande av religion eller privatmoral. En helt annan fråga är om samhället på djupet är pluralistiskt.
En av de viktigaste frågorna rör den kristna etikens ställning. Här finns en utgångspunkt i synen på själva skapelsen. Kristen etik är framförallt etik grundad i skapelsen. Jeppe Bach Nikolajsen kan här anknyta till både Luther och Grundtvig. Det kristna och det mänskliga sammanfaller. Det finns i skapelsen en basic design som är god, även i skapelsens skadade tillstånd. Det gjorde att den norska kyrkan i sin kamp mot den totalitära staten hela tiden hänvisade till naturrätten, som sedan fick i stark ställning i Europarätten med dess starka skydd för bl.a. äganderätten.
Boken tar också upp kyrkans missionskallelse, som har sin utgångspunkt i Guds eget skaparverk. Gud skapar i kärlek och ger ut sin kärlek i skapelsen. Hela den bibliska historien är berättelsen om den skadade skapelsens återställande genom det utvalda folket. Höjdpunkten är Jesus Kristus. Detta återställande genom Jesus är Kyrkans uppgift. Men hur?
Jeppe Bach Nikolajsen anknyter här till den engelske teologen Lesslie Newbigin. Denne understryker starkt betydelsen av kyrkans egenart. Den är inte en spegel av samhället här och nu, den är något annat. Den föregriper något annat och bättre än det som är här och nu. Den förverkligar detta på tre sätt. Newbigin sammanfattar det i tre grekiska ord: Koinonia, martyria, diakonia. Kyrkan är inte en organisation, som ordnar evenemang där det samlas publik, den är en levande gemenskap med konkreta människor. Den vittnar om Jesus Kristus med ord och handling: Jesus är Herren, centrum i gemenskapen. Detta vittnesbörd innebär också en konflikt med samhället, där Jesus inte erkänns som Herre. Men just genom smärtan i denna konflikt vittnar Kyrkan allra tydligast om den nya livsmöjligheten genom honom., och den är värd smärtan. Det tredje momentet – diakonia – innebär ett tjänande i samhällets marginaler. Allt detta kan endast förverkligas genom konkreta människor, som själva lever med Jesus som Herren. Det innebär att just dessa människor är helt avgörande.