Anssi Simojoki f. 1944, kom från en släkt, där man varit präster under flera sekler och under Finlands självständighetstid har även officersyrket varit ett val för flera i den släkten. Så var också Anssis far officer och hans farfar präst.

Anssi växte upp i Helsingfors. Han valde teologi som sitt fack och fördjupade sig i unga år i flera av teologins deldiscipliner. Han prästvigdes i Åbo av sin fars kusin, ärkebiskop Martti Simojoki 1972.
Anssi var verksam som församlingspräst i ärkestiftet fram till 1989, då han blev verksam som missionär och teologisk lärare i Kenya. Från år 1996 var han i samma land verksam som översättare och publicist inom Lutheran Heritage Foundation.

Mitt personliga första minne av Anssi är då jag under min studietid 1974 kom med på ett prästmöte, som sammankom i prästgården i S:ta Marie församling i Åbo. Där hörde vi församlade ett engagerat föredrag av Anssi om kyrkans ämbete och frågan om kvinnliga präster.  Detta prästgårdsmöte blev startpunkten för en rörelse för att bevara traditionen. Följande år blev det samling i Pauluskyrkan i Helsingfors. Då kallade någon tidning, som beskrev mötet detta för Paulussynoden. Detta namn antogs sedan.

Ämbetsfrågan blev en fråga som Anssi just med ett bredare perspektiv än det gängse kunde driva och motivera andra att fasthålla vid det som de apostoliska skrifterna förutsätter i Kyrkan. Tillika som han kunde visa på hur sammanbunden och integrerad denna fråga är med den övriga teologin.  Anssi var ledande i denna front, fastän han inte var med i kyrkomötet och inte hade framskjutna positioner i kyrkan. Dock framträdde han med föredrag vid ett seminarium i två sessioner, som kyrkans ledning ordnade i början av 80-talet. Under första halvan av det decenniet fanns det ändå två biskopar i tjänst som försvarade kyrkans tradition på denna punkt.

Med retorisk briljans framträdde Anssi i föredrag och predikningar och väckte positiva och negativa reaktioner. Efter beslutet om kvinnliga präster 1986, började allmänt en mera driven utveckling bort från kyrkans grunder i själva kyrkan.

Under sin Kenya tid disputerade Anssi för doktorsgraden med en avhandling 1997 framlagd i Åbo Akademi om receptionen av Uppenbarelseboken i Finland under efterkrigstiden. Uppenbarelseboken stod under hela hans teologiska bana i fokus för hans studium.  Även samma år var han med om att grunda NELA  North European Luther Academy.

Kyrkolivet i Finland bröt alltmer samman. Anssi följde utvecklingen i hemlandet och hade del i skeendet också på avstånd. 1999 hade Lutherstiftelsen börjat med självständiga gudstjänster, då rätta gudstjänster i kontinuitet inte längre stod -  åtminstone inte allmänt taget - att finna. Utvecklingen gick vidare. 2013 organiserades Missionsstiftet i Finland, innan dess hade verksamheten varit en enhet inom Missionsprovinsen i Sverige och Finland. Anssi hade ett särskilt intresse för psalmer och översatte psalmer från andra språk till finska och diktade även själv psalmer.

2010 blev det  formellt i pension, då hade han fullbordat översättningen från latinet och tyskan av hela Konkordieboken till swahili.

2014 berövades han prästämbetet i Finlands evangelisk-lutherska kyrka.

Herdeuppdraget fortsatte genom att han tjänade som pastor för en församling inom Missionsstiftet utanför Nystad. I denna församling ledde han också högmässan dagen innan han gick bort.
I tacksamhet för så många ting Anssi fick vara med om att utföra i tjänst för Kyrkan, tecknar jag dessa rader.

In Memory of Anssi Simojoki

Late on Monday, July 6, came word that the pastor, Dr theol Anssi Simojoki left his earthly pilgrimage and was called to the eternal dwellings.

Anssi Simojoki, born in 1944, came from a family with many priests over several centuries. During Finland's independence period many in the family served as officers. So Anssi's father was an officer and his grandfather a priest.

Anssi grew up in Helsinki. He chose theology as his profession and immersed himself at a young age in several of theology's sub-disciplines. He was ordained a priest in Turku by his father's cousin, Archbishop Martti Simojoki in 1972.

Anssi served as a parish priest in the archdiocese until 1989, when he became a missionary and theological teacher in Kenya. From 1996 he worked in the same country as a translator and publisher with the Lutheran Heritage Foundation.

My first personal memory of Anssi is from my study time in 1974, when I attended a priests’ meeting in the parsonage of St. Marie's parish in Turku. There we heard an engaged lecture by Anssi about the office of the Church and the question of female priests. This parsonage meeting became the starting point for a movement to preserve the tradition. The following year there was a gathering in St. Paul’s Church in Helsinki. Then someone called a newspaper that described this meeting as the St. Paul Synod. A journalist describing this meeting called it the St. Paul Synod. This name was then adopted.  

The issue of the office became one that Anssi could address with a broader perspective than most. He was able to motivate others to hold to what the apostolic scriptures postulate for the Church. He was also able to show how this issue is connected and integrated with the rest of theology. Anssi was a leader on this front, although he was not a member of the General Synod and did not have any prominent positions in the church. However, he appeared with lectures at a seminar in two sessions that was organized by the church leadership in the early 1980s. In the first half of that decade, however, there were still two bishops in service who defended the Church's tradition on this point.

With rhetorical brilliance, Anssi appeared in lectures and sermons and aroused positive and negative reactions. After the decision on female priests in 1986, there began a more pronounced development generally away from the foundations of the church within the church itself.

During his time in Kenya, Anssi defended his doctoral dissertation in 1997 at the Åbo Akademi University, Turku. His topic was the reception of the Book of Revelation in Finland during the post-war period. The Book of Revelation was the focus of his study throughout his theological career. He also co-founded NELA, the North European Luther Academy, that same year.

Church life in Finland was increasingly collapsing. Anssi followed developments in the home country and also participated from a distance. In 1999, the Luther Foundation had begun offering independent worship services, when proper services in continuity with apostolic tradition no longer existed - at least not generally. The development continued. In 2013, the Mission Diocese was organized in Finland. Previously, that operation had been a unit within the Mission Province in Sweden and Finland. Anssi had a special interest in hymns and translated hymns from other languages into Finnish and even wrote hymns himself.

In 2010, he formally retired. By then he had completed a translation of the entire Book of Concord from Latin and German into Swahili.

In 2014, he was defrocked by the Evangelical Lutheran Church of Finland.

He continued the shepherd mission by serving as pastor of a congregation within the Mission Diocese outside Nystad/Uusikaupunki. In this congregation he also led the Divine Service the day before he passed away.

In gratitude for so many things Anssi was allowed to accomplish in the service of the Church, I write these lines.

Halvar Sandell

Sjekk også ut:

• Finnish theologian and missionary enters into glory