Verklig tro, verklig bön

De anställda visste att Svea rikes lag är glasklar: ”Arbetsgivaren leder och fördelar arbetet.” Det hade studenter aldrig behövt lära sig. Över hela världen blev studenter upproriska, oförskämda, fräcka. De visste ju allt, de hade alla svar – nämligen i Karl Marx skrifter. I Århus fanns då en berömd teologiprofessor, Regin Prenter. Han blev trött på att bli avbruten och ifrågasatt av studenter, som inte visste en tiondedel av vad han visste. Han  sade upp sig och blev präst på landet.

Det berättas att han i sin avskedsföreläsning sade: ”Jag är världsberömd. Det är inte ni.” Historien är kanske inte sann, men den rymmer en sanning. Prenter var världsberömd. Det var och blev ingen av hans studenter. Vem av dem kunde skriva vetenskapliga texter på engelska, tyska och franska? Det är bra att kunna det, om man skall bli världsberömd. Och det kunde Prenter, som man kan se av hans bok Theologie und Gottesdienst (1977). Redan titeln rymmer en viktig sanning. Impulserna till en helande teologi kommer inte vid skrivbordet, inte heller vid datorn eller i biblioteket. En verklig teologi, ett riktigt sätt att tala om Gud, får sina avgörande impulser i det personliga och gemensamma mötet med Honom själv. Det andra blir bara ”gudsbilder”. Biörn Fjärstedt har tagit upp samma tema i sin senaste bok, Den sunda läran växer ur liturgin (Artos).

Mycket av sina djupaste reflektioner har Prenter förmedlat i föredrag för lekmän. På svenska finns t.ex. boken Kyrkans tro (1966). Boken Ordet og Ånden (1952) består av en serie föredrag och artiklar för lekmän. Där säger han saker och ting, som skulle kunna förändra åtskilligt i kyrkolivet. Till det viktigaste hör hans ord om vad verklig tro är: ”Tron är Guds gärning i oss.” Tron är alltså inte något vi vinner genom att våga, inte heller något som vi ärver eller resonerar oss fram till, inte den verkliga tron, den som är tillit till och trofasthet mot vad Gud är och gör för oss i Jesus Kristus. Den verkliga tron skapar Guds Helige Ande i oss. Men han vill bli ombedd. All verklig själavård anknyter till och understöder detta Guds verk. Den lämnar åt sidan vad som är ”möjligt att tro”, vad ”folk förstår”, men den söker kontakt med Guds eget verk i människor, Guds närvaro i dem.

Detta säger också något viktigt om bönen. Jesu Kristus är den verklige bedjaren, och all verklig bön är samstämd med hans. Grundmönster finns i Fader vår och Psaltaren, som var Hans bönbok. Sånger, böner, gudstjänstordningar som är samstämda med dem är verklig bön. Den bönen är fri bön, nämligen fri från det egna jaget, från modetankar och inskränkthet. Sådan är Jesu bön.